En domarvän har lämnat oss

Gunnar Rydholm har avlidit.
Degerfors IF:s längste supporter, som han själv kallade sig, lämnar ett stort tomrum efter sig, inte minst bland oss domare.

Så gott som alla fotbollsdomare i mellansverige kände Gunnar Rydholm. Oavsett om det var A-laget, U21-gänget, juniorerna eller något pojklag som lirade så fanns Rydholm alltid på Stora Valla.

Ni vet själva.
Alltid en påse med kanelsnäckor och en kaffekanna i domarrummet före matchen. Och till det givetvis historier om vilka domare som han "skakat tass" med de senaste veckorna.
Hade man riktig tur så bjöd han också på underhållning i form av "Gorillan" eller kanske "Stora krokodilen".

Under alla år som jag varit nere på Valla har jag aldrig hört Rydholm säga ett ont ord om någon domare. Det var också därför han tilldelades KFDK:s ledarpris vid förra årsmötet. Jag är oerhört glad att han hann få det priset eftersom jag vet hur stolt han blev över att få det.

Stora Valla kommer aldrig bli vad det har varit nu när "G" inte längre är på plats. Att inte bli välkomnad med ett unikt handslag av en gigantisk näve blir... tomt. Att inte varje gång få ett "gudd'a, gudd'a" av 207 centimeter fikapappa när man kommer in under läktaren blir förjävla tråkigt.

Gunnar Rydholm har på något sätt personifierat fotbollen. Inte bara i Degerfors IF utan i stort sett alla ideell verksamhet som fotbollen faktiskt bygger på. Utan profiler som Rydholm skulle det inte bli många matcher spelade i detta avlånga land. Att han dessutom var en färgklick utöver det vanliga gör inte sorgen mindre.

Vi i Karlskoga fotbollsdomarklubb kommer alltid att minnas dig, Gunnar.
Pip, pip, på dig!